VÄLJ BILDSPEL BLAND UNDERGRUPPERNA HÄR
ELLER LÄS OM RESMÅLET NEDAN
Pyrenéerna, Spanien
Bergskedjan Pyrenéerna stärker sig på gränsen mellan Frankrike och Spanien och över det lilla furstendömet Andorra. I april 2023 sökte jag mig hit till Spaniens östliga del i Katalonien. Främst handlade det om att på närmare håll fotografera de fyra gamarna gåsgam, grågam, lammgam och smutsgam.
Efter lite extra tid för att finna och kvittera ut hyrbilen så kunde vi styra kosan från Barcelona upp mot bergen. Första målet var Casa Leonardo. Ett mysigt hotell i byn Senterada. Här skulle vi stanna två nätter för att fotografera gamarna.
Från vårt gömsle i reservatet Boumort har vi gamarna framför oss upp mot bergssidan. Men åt ett håll i det sexkantiga gömslet varifrån vi fotograferar genom "spionglas" för at vi inte ska bli avslöjade får vi en magnifik utsikt ut över berg och dal, se bild.
Vy från vårat gömsle i reservatet Boumort, På stenen står en grågam, Aegypius monachus.
Przewalskis häst kom gående upp för berget.
Såväl grågam som lammgam har varit utsatt för förgiftning och förföljelse. På mångahåll är de på tillbakagång men stödprojekt och utfodring ha lett till att dessa arter på senare tid hämtat sig något i Europa. Det är genom dessa stödprojekt vi här nu också får möjlighet att fotografera dessa magnifika fåglar från de gömslen de hyr ut och samtidigt får in pengar till stödprojektet.
Den sista vilda populationen av denna urhäst dog ut på 1960-talet och genom avelsprojekt från 31 individer har man sedan 1945 lyckats bevara denna häst i djurparker och för att åter introducera i det vilda. Ett litet steg i ett gigantiskt arbete att ställa till rätta. Se fler bilder på hästarna här.
Till vår förvåning och glädje kom en mindre gupp Przewalskis häst upp för berget till oss. Hit kom de för att dricka få i sig kalk och inte minst ägna tid åt att klia av de sista av vinterpälsen mot sina favoritstenar.
Skönt att klia sig mot stenen.
En adult lammgam, Gypaetus barbatus sveper in framför den vackra dalgången.
Den andra dagen sitter jag med mina gömslekompisar närmare byn och med en fantastisk vy ut över bergen framför oss och närmast oss en gräsklädd plattå på var utfodringen skedde och korpar, gamar och glador drog in.
Redan 1993 på en vandring upp för Kilimanjaro i Tanzania fick jag se den mäktiga lammgamen. Då dök den överraskande upp bakom mig och seglade ut från bergssluttningen.
Nu i Spanien var jag mer beredd och såg verkligen fram mot att återse denna magnifika och säregna fågel. Den har specialiserat sig på att tillgodogöra sig den näringsrika benmärgen och sväljer ofta kadavrens ben hela.
En lammgam flyger iväg med ett lämpligt ben.
Till matningen lockas förstås en rad andra besökare. Inte minst kråkfåglar som skata, kråka och korp.
Svartkråkan har en central till sydvästlig europeisk utbredning medan utbredningen för vår grå kråka från norr till söder omringar den svartas utbredning och stäcker sedan österut.
Svartkråkan behandlas numera av vissa auktoriteter som en god art medan till exempel Birdlife Sverige även fortsatt betraktar den som en underart till kråkan.
Från Senterada förflyttar vi oss något bort från bergen söderut och bor två nätter i den lilla byn Montsonis. Gamarna hade vi då lämnat bakom oss och här blev det delvis andra motiv att fotografera.
Två på varandra arga skator.
Svartkråka, Corvus corone.
Utanför bägge byarna, kunde vi från våra gömslen studera och fotografera både den bruna och den röda gladan. Så här års finns bägge arterna här medan under vintern den bruna har flyttat söder ut, varav dess latinska namn Milvus migrans.
Minervaugglan damp ner rakt framför mig.
Där det vankades något ätbart dök även Mickel räv upp.
Gömsle för minervauggla och härfågel. För stunden bodde här bara ugglan.
Hästhagen med biätarkollonin.
Lite längre bort, kanske en halvtimme med bil, tog vi oss till två gömslen, ett på vardera sida om en större sandgrop i en hästhage. Här häckade en ganska stor grupp biätare. Från det ena gömslet kunde jag fota i motljus och från det andra i medljus.
