top of page
_I4A5724GråVinjett2FW_edited.jpg

Ekebysjön

Ekebysjön
Jag vänder här till min barndoms sjö - Ekebysjön.
Det var genom mina återkommande exkursioner till Ekebysjön som jag lärde mig om sjöns och inte minst dess kringliggande markers vikt för fågellivet.
I högstadiet blir jag alt mer intresserad av fåglar. Ja, fågelintresset blir lite av en religion. Jag pratar tyst i mina tankar om hur roligt och viktigt det är för mig med fågelskådningen. Och det hände, redan på den här tiden att man (jag) ibland "skolstrejkade till förmån för miljön".
_I4A5726RedigeradFW2.jpg
_MG_0307RedigeradSVSkurenFrittFW.jpg
Jag blickar ut över sjön, bort mot den västra viken, dvs. den inre, mer skydda delen av sjön.
Typiska fågelarter för sjön, då det begav sig, var t.ex. mindre hackspett, vigg och svarthakedopping.
När man närmade sig sjön på vårkanten möttes man av skrina från skrattmåskolonin.
Men även näktergal, säv-, rör- och gräshoppssångare.
På ängarna såg jag gott om tofsvipor, enkelbeckasin och även grönbena.
Rätt var det var dök en och annan raritet upp. Som t.ex. dvärgbeckasin, vilken jag enligt min gamla obsbok såg på "bästa ängen" den 14 april 1980.
Vid sidan av bryggan, vid sjöns västra ände, har man visst plantera in ett bestånd med röda näckrosor!
År efter år häckade ett svanpar i sjöns västra del,
(knölsvan, Cygnus olor). 
På södra kyrkstigen ser jag hur rid- och gångstig hålls åtskilda till gagn, inte minst, för de promenerande och joggande besökarna.
Fiske är förbjudet och det finns ingen strand där man kan ge sig ut för en simtur, skylten "naturskolan" på det
Visserligen är sankängen dränerad och korsad av en gång- och cykelbana, men naturreservatet är inrättat och såväl sjöns spegel som sumpskogarna runt om är större än jag tidigare sett. Det finns en, kanske flera, små öar för häckande sjöfågel och i en stor del av sjön breder vackra vita näckrosor ut sig.
Då jag går ut på en av de fina bryggorna som gör sjön tillgänglig för besökare möts jag av en gråhäger, även om sjön i övrigt så här på sensommaren tycks mycket lugn. Vid sidan av bryggan har man visst plantera in ett bestånd med röda näckrosor!
När jag idag återvänder till sjön har det gått 35-40 år. Det är med spänning jag tar in svar på de frågor jag bär med mig. Hur blev det med dragningar av reservatsgränser och cykelbanor? Är ängarna dränerade och har sjön vuxit igen?
Det är möjligt att området inte har samma betydelse som flyttfågellokal men jag måste säga att i mångt och mycket blev jag ändå glatt överraskad.
Ibland uppstod skärmytslingar kring vad som var bäst att göra. Kommunkontoret öppnade luckorna för att hålla marken dränerad medan vi fågelskådare vurmade mer för fågellivet och att dräneringsluckorna skulle stängas till.
På 70-talet växte dock sjön delvis igen och det fanns behov av att muddra. Men markerna runt om sjön var också mycket viktiga för fågellivet och sankängen bortom sjöns västra ände mot Danderyds kyrka utgjorde kanske den viktigaste platsen för många rastande flyttfåglar.
Här vid sjön stötte jag ofta på Anders Haglund. Anders var med i fältbiologerna och var särskilt involverad i arbetet med att inventera Ekebysjöns fågelliv. Området var rikt, vilket inte minst fågelinventeringarna visade.
_I4A5744RedigeradSVFW.jpg
_I4A5705RedigeradFW.jpg
Alen speglar sig i vattnet, nära det gamla badhuset.
_I4A5724RedigeradFW.jpg
_I4A0250RedigeradSPFW.jpg
_I4A5735RedigeradSVFW.jpg
_I4A5747RedigeradFW.jpg
_I4A5742RedigeradFW.jpg
Runt sjön finns informativa skyltar om inte bara fauna och flora, utan även om hur våra trädgårdsbestyr påverkar sjövattnets kvalitét.
Tofsmes,
Lophophanes cristatus.
På vägen hem hände det att jag slank in i Altorpskogen, för att möjligen få syn på någon kungsfågel eller varför inte den fina tofsmesen.
_B6A3313RedigeradoskurenXFW.jpg
gamla badhuset vittnar om nya tider.
Även min klasskompis, Anders Sirén, var med i Fältbiologerna, medan jag var mer "försiktig". Jag ville lika mycket gå mina egna vägar. Dels var jag blyg, men också för att jag hade tennisen och annat som tog min tid. Fältbiologerna tog mig ändå på vårvintern ut till Visingsbol för övernattning i klubbstugan och på påsken ner till södra Öland. Anders Haglund var lite äldre och vi åkte ner i hans folkabuss, ett minne för livet. Anders Haglund var grym på fåglar. Han pekade ut vattenpiplärka vid Långe Jan och en flygande svartkråka vid Angarn osv.
pic_1GråVinjettFW.jpg

Fler barndomsminnen har jag skrivit om i min biografi och fotobok Svarta Satan.

Klicka på boken.

bottom of page