Jonas Falck

Rulla/scrolla ner och läs om resmål jag haft. De är mycket korta reseskildringar, minnen och intryck.

Resmålen följer inte någon kronologisk eller geografisk ordning utan kommer lite blandat över två sidor varav denna är den första sidan.
_MG_3748RedigeradFstorKubFW.jpg
Kungsörn
med Conny Lundström
Det började med att Zandra för några år sedan gav mig i 50-årspresent att bli ivägskickad till och instängd i Conny Lundströms fantastiska örngömsle. Hela dagen sitter man där, från mörker till åter mörker, i spänd förväntan. Försiktighet och tålamod är bara förord och när väl örnen är på väg in upplever jag ett underbart barnsligt rus. Man får bara inte glömma bort att för en stund strunta i kameran och bara njuta av mötet med denna fantastiskt vackra fågel.
Conny spikar fast något gott till hackspetten.
Conny spikar fast något gott till hackspetten.
En dag i väntan på örnen dök ur vaken i sjön bakom mig plötsligt upp en utter. Den börjar springa över isen, kastar sig på mage och glider fram, vänder sig om och rullar runt.
Conny öppnar luckorna till sitt äldre örngömsle, det med den upphöjda dammen framför.
Conny öppnar luckorna till sitt äldre örngömsle, det med den upphöjda dammen framför.
Sedan den första turen upp till Västerbotten där Conny har sina gömslen har jag återvänt ett flertal gånger, inte bara för örn utan även för orre och också ett flytgömsle för trana och sångsvan.
_B6A8720RedigeradFW.jpg
Honan har landat framför gömslet.
Det är många bilder jag fotat här på kungsörnarna, både nära och på håll, inklusive flyktbilder. Så senast jag var uppe, månadsskiftet nov/dec 2018, passade jag på att filma lite. Den lilla filmen här är exempel på det. Fler filmer finns under fliken "Filmer" i menyn.
En liten film där kungsörnshanen kommer in för landning.
När man väl sitter där i gömslet är det som sagt en hel del väntan. Men man är inte sysslolös. Det är nästan alltid något på gång och om inte någon örn är i närheten kommer om man lagt fram frön en hel del andra fåglar och kanske en ekorre. Har man då som Conny gjorde ställt upp lite vackra rönnbärskvistar så kan det bli en del läckra höstbilder.
"Domherre i rönn"
"Nötskrika i rönn"
Keoladeo Ghana nationalpark, Indien
med Henrik Karlsson och Amar Sharma
_MG_9089RedigeradFW.jpg
Längre ner i parken kommer man fram till en vacker allé där bägge sidor kanta av vattenmassor med övervintrande fåglar.
Kejsarörn
(Aquila heliaca).
I äldre tider var området ett jaktreservat, där maharajan bedrev jakt på framför allt änder. Numera är som sagt området skyddat och förklarades som världsarv av Unesco 1985.
Sommaren 2014 ringde jag hem till Zandra från min fotokurs på Fridhems folkhögskola och föreslog  att vi skulle ta och resa till Indien.
I februari 2015 kom vi så iväg, Julius Zandra och jag medan Adam var på sitt skolår i USA. 
Tänk att få uppleva djungelboken, på plats. Resrutten gick genom ett antal fascinerande platser och först kom vi till det fina ‘Keoladeo Ghana nationalpark' 5 mil 
väster om Agra i delstaten Rajasthan. Här möts floderna Gambhir och Banganga och 'Fågelparken' som den också kallas är mest känd för sina stora våtmarksområden med många övervintrande fåglar.
_MG_9071RedigeradFW.jpg
_B6A4372RedigeradFW.jpg
Vi ville vara friare och ta oss snabbare fram längs Keoladeos stigar och hyrde cyklar.
I Keoladeo möttes vi av fantastiskt vackra stigar och mycket mer än fåglar. 
_B6A4339Redigerad3FW.jpg
Varierande miljöer där man på vissa håll kom nära och kunde fotografera hägrar, kungsfiskare och mycket annat från strandkanten.
Purpurhäger (Ardea purpurea)
Området korsas av fantastiskt fina stigar och för att ta oss lättare fram i parken hyrde vi cyklar. Gamla skraltiga sådana och då jag fick punktering på min och hade stor kamerautrustning att kånka på blev det ändå rätt besvärligt att ta sig runt.  
_B6A4236Redigerad2Skuren4_3FW.jpg
Här sitter en smyrnakungsfiskare (Halcyon smyrnensis) väl till för att ta en bild mot den sena eftermiddagssolen.
_B6A4410RedigeradSkuren4_4redFW.jpg
Axishjort (Axis axis). Just när jag tog denna bild var jag lite mer för mig själv, avsides i parken och tittade uppför en svag backe där en bock just passerar över stigen. Tänk om där kommer någon mer och mycket riktigt kommer hon där, stannar och iakttar mig på håll.
Yosemite nationalpark
_MG_0568RedigeradFW.jpg
_B6A8824Redigerad_highKFW.jpg
I juni 2015 flög vi till Kalifornien för att vara med om vår son Adams examensdag från hans utbytesår på highschool i Alameda utanför San Francisco.
Folk stannar till för att fota den klassiska tunnelvyn in i Yosemitedalen.
_MG_0504RedigeradFW.jpg
_B6A8816Redigerad2SVFW.jpg
_MG_0626RedigeradFW.jpg
Väl framme i Yosemite slogs vi av de vackra bergsvyerna. Vi var inte här för att vandra eller göra några större strövtåg utan valde att följa den turistiska strömmen den lätta vägen upp för branterna. 
_MG_0734RedigeradFW.jpg
Julius, Adam och Zandra framför ett gammalt fallet mammutträd.
Berg i all ära, men vi var nog mest fascinerade av de gigantiska
mammutträden, Sequoida giganteum, i skogspartiet Mariposa Grove i södra delen av nationalparken. Mammutträd, på engelska Giant sequoia, är inte de högsta i världen men väl de största träden räknat i massa och man känner sig verkligen liten.
_B6A9016RedigeradSkurenFrittFW.jpg
Detta var egentligen inte någon fotoresa men väl här passade på att se oss lite omkring. Inte långt inåt landet steg värmen ordentligt och var väl nånting mellan 35 och 40 grader då vi vaskade guld utanför Jamestown på vägen mot Yosemite nationalpark.
Det var väl inte så värst mycket djurliv vi här då fick se. Några trogna följeslagare var ekorrar och en och annan stellerskrika. En handfull fjärilsarter och även ett mindre antal fåglar kunde vi räkna in på vår korta vistelse.
Stellerskrika (Cyanocitta stelleri)
Vernal falls.
Turistströmmen upp mot fallet.
Ekorrarna följde med längs turiststråken.
Det var först då man vandrat lite längre upp och in i "Mariposa Grove" som de stora mammutträden blev lite mer talrika och man verkligen kände sig som en lilleputt i den mäktiga sagoskogen.
Delar av vår tillbakavandring genom skogen gick vi genom svarta förkolnade rester. Bränder är inte ovanliga utan sker med jämna mellanrum. Men det var lite freeky att i vårt boende utanför den södra entrén till parken vakna upp med ett lager aska över bila och parkering.
Monte Gargano nationalpark
med Henrik Karlsson
_B6A6771Stackad7071RedigeradLjusF3W3.jpg
_B6A7352Redigerad2VitBakr3FW.jpg
Den kalkrika berggrunden är särskilt gynnsam för orkidéer och detta är en av de artrikaste trakterna i Europa.
Denna tillhör släktet Ophrys, kanske en underart till Ophrys crabronifera (?)
"Smycke-ofrys" (Ophrys fuciflora ssp.)
Det var inte alltid lätt artbestämma de olika orkidéerna. Här fanns i vissa fall olika underarter och varianter. Och förutom orkidéer upptäcker man en del annat när man ligger där och kanske lyfter på sen sten med till exempel en gömd skorpion under. Eller den mycket färggranna smaragdödlan som kilade omkring mellan stenarna.
I april 2015 hängde jag på en restresa till Garganohalvön ("sporren" på den italienska östkusten), i landskapet Apulien. Här handlade det främst om att fotografera olika orkidéer, vilket var helt nytt och lärorikt för mig.
Inte kunde jag mycket om vare sig orkidéer eller blomfotografering över huvudtaget men det var både spännande och också mycket rogivande att gå omkring och "skrota" i floran.
Som tur var hade jag flera kunniga medresenärer och det var ett trevligt och lärorikt äventyr i ett lugnare tempo.
_HKN5032-kopieraRedFW.jpg
_B6A7399RedigeradFW.jpg
När man väl går omkring och "skrotar" i växtligheten dyker även en del andra roligheter upp, som här en hona av en västlig smaragdödla, Lekarna bilineata.
Den samlade gruppen av orkidésugna fotografer.
Lake Manyara, Tanzania
med "God-e-frey"
Redan 1993 besökte jag Tanzania, då Zandra var där för att göra fältstudier. Nu 20 år senare, 2013, ville vi att våra pojkar, Adam och Julius, skulle få ta del av denna rikedom. Vi reste en klassisk safari-rutt med avfärd från Arusha för färd till Lake Manyara nationalpark, vilket denna gång blev vårt första stopp. 
Manyarasjön har fått sitt namn av massajernas ord ”manyara”, som betyder gummieuforbia (en art inom törelsläktet). Massajerna använde växten för att inhägna boskap.
IMG_3082Redigerad2FW.jpg
Vy från vår balkong på Lake Manyara Hotel, uppe på plattån ovanför sjön, kanten av "Rift valley".
IMG_3075Redigerad3FW.jpg
Det rörde sig i bladverket och där mellan bladen tittade den fram, en blå markatta, med en blick som är svår att motstå.
För det mesta rörde vi oss sakta fram på de olika småvägarna i parken nedanför plattån. Där vi på, eller vid sidan av, vägen möttes av elefanter, babianer, markartor och mycket mer.
Det var skönt att vara tillbaka och känna igen trakterna när safarijeepen tog oss upp på plattån, kanten av Afrikas stora sprickdal, rift valley, och fram till vårt hotel.
Sjöns vattennivå var lågt och vi koma aldrig riktigt nära vattnet denna gång.
"Tillsammans, skuret motiv" - elefanter, en ko med sin kalv, i Lake Manyara Nationalpark.
IMG_0031MedBakgrundTonadSkuren4_5FStorad
Chambal River National Sanctuary, Indien
med Henrik Karlsson och Amar Sharma
En av indiens få kvarvarande rena floder. Här såg vi fram mot att förhoppningsvis få se den långnosade sällsynta gavialen, Gavialis gangeticus).
Även fina långnosade sköldpaddor, sumpkrokodiler, strandtjockfot, indiska saxnäbbar mm.
Vi tar oss fram på floden med två öppna båtar och söker bland annat efter att fånga saxnäbbar i motljus.
_B6A4693Redigerad2FW.jpg
Visst fick vi se gavialen, här ett lite mindre exemplar fångad i eftermiddagens motljus.
_B6A4646RedigeradFW.jpg
_B6A4619RedigeradFW.jpg
_B6A4822Redigerad2Skuren8_7VitBakgrundFW
Porträtt av Catarina och medföljarna i den andra båten.
Indisk saxnäbb födosöker flygandes i vattenbrynet.
Här på Chambal Safari Lodge, där vi bodde, gjorde Zandra, Julius och jag en liten paus. Vi följde inte med ut på floden dag två utan stannade kvar på Lodgeområdet för oss själva för att gå igenom bilder kolla inställningar och strosa omkring i lugn och ro på området.
_MG_9159RedigeradFW.jpg
Med en fantastiskt innehållsrik men också mycket intensiv resa var det skönt att ta en lugn dag för oss själva.
Och här på Lodgeområdet fanns så mycket att se och ta del av, inte minst de fascinerande flygande rävarna (Pteropus giganteus).
En lugn dag på den mycket fina Chambal Safari Lodge. Ett område med mycket rik fauna och flora, som en oas i ett större odlingslandskap.
Fjärilsvägen vid Grinduga, Gästrikland
_B6A5119RedigeradFW.jpg
_I4A0594RedigeradFW.jpg
_I4A0659RedigeradFW.jpg
_B6A5376RedigeradFW.jpg
Strax söder om Gävle, inte långt från Grinduga ligger en fjärilsstig eller som den kallas "Fjärilsvägen".
Som så många gånger är det Zandra som letar upp utflyktsmål och jag grabbar tag i kameran och hänger med med spänning.
Första gången åkte vi dit i juli 2016 och följde upp det två år senare.
Sommaren 2018 var ju väldigt torr och varm och skiljde sig mycket från vårt tidigare besök även vad gällde de fjärilar vi fick se.
Blomsterprakt längs Fjärilsvägen. Tittar man noga på fotot kan man även se en pärlemorfjäril och en hagtornsfjäril.
Marken är kalkrik vilket har gjort vägrenen fylld med nektarrika blommor. Då vi kom hit första gången 2016 var det fascinerande och helt överväldigande att se så mycket fjärilar på en gång. Det fullständigt vimlade av, inte minst sotnätfjärilar men det var också gott om bland annat pärlemorfjärilar (brun, älggräs och ängs), hagtornsfjäril, ängssmygare.
Två år senare var sotnätfjärilarna så gott som borta. En hel del pärlemorfjärilar fanns kvar, nu även skogs, men det var över huvud taget inte samma vimmel av fjärilar denna torra sommar.
Till vår glädje såg vi ändå flera exemplar av turkos blåvinge, midsommarblåvinge och katunvisslare, vilka vi tidigare endast hade någon enstaka individ.
Området är rikt på kalk vilket gynnar floran längs vägrenen, som här smörblomma, fibbla, darrgräs och jungfru-marie nycklar (Dactylorchis maculata ).
Midsommarblåvinge (Aricia artaxerxes).
Kattunvisslare (Pyrgus alveus).
Serengeti nationalpark, Tanzania
med "God-e-frey"
IMG_0060RedigeradSpecialSPFW.jpg
IMG_3162RedigeradFW.jpg
Serengeti. Parken som som i norr gränsar till Kenya och nationalparken Masai Mara. Och i öster till Ngorongoros naturskyddsområde.
Parken med de oändliga vidderna, och stora mängder savannlevande djur med de imponerande återkommande vandringarna mellan parken och den angränsande i norr.
På något vis är detta för mig parkernas park. Ända sedan barnsben och genom olika TV-produktioner har det varit en dröm att få komma hit. Och inte var det en besvikelse. Tvärtom.
20 år tidigare då Zandra och jag besökte olika nationalparker i Tanzania kom vi aldrig till Serengeti. Nu rastar vi här utanför parkens gräns och snart åker vi in.
Vi had tur att få se väldigt mycket, bland annat flera kattdjur. Samma dag såg vi inte bara lejon och geparder (som jagade) utan även leopard och lite överraskande på kvällen, på väg tillbaka till lodgen, en mycket fin serval.
De olika arterna var otaliga och även om det kunde vara mycket fler gräsätare på den vida savannen var det gnuer, zebror med flera så långt ögat kunde nå.
En gepard låg och vilade nära vägen när vi åkte hem till lodgen. Strax därefter korsades vägen av en serval.
IMG_0152RedigeradFW.jpg
De stora antalet klippgrävlingar runt vår lodge lockade ibland till sig en och annan pytonorm. En morgon hade 
en pytonorm gömt sig i motorrummet på denna bil och värde komma ut. Til slut, efter mycket om och men, packade de in sig i bilen och åkte iväg. Hur det gick med ormen vet jag inte. 
IMG_0125Redigerad1FW.jpg
Vi lämnar Serengeti och tar oss åter in i Ngorongoro. Vid en rastplats blir vi påminda om att det faktiskt är jul. Det är dags att sätta ihop och klä granen.
IMG_0055Redigerad2FW.jpg
Bilden av Serengeti med sina oändliga savanner och många gräsätande djur. Gnuer så långt man ser.
Ungern
med Brutus Östling och Bence Mate
Nergången under mark till biografen.
Bence har här byggt upp ett drygt 20-tal olika gömslen i världsklass varav ett par, Teatern och Biografen, är särskilt lyxiga.
Jag hade hört en del och även försökt läsa på något om Bence och hans gömslen. Jag ville leva mig in i och se fram mot något så roligt och spännande men samtidigt  inte i förväg skruva upp förväntningarna allt för mycket.
Natthäger fotad från "Teatern".
Nergången under mark till "Biografen".
Bence utanför gårdens bilar.
Bence utanför gårdens bilar.
I juni 2018 tillbringade jag en vecka med Brutus Östling och en grupp i södra Ungern för att fotografera från Bence Mátés fina fågelgömslen utanför den lilla byn Pusztaszer.
_I4A6068RedigeradFW.jpg
I biografen kryper man ner i en bunker där man sitter bekvämt i fåtöljer och kan slå på "soluppgångsljus" om man så vill, även om jag gärna avstår. Teatern är än mer fantastisk där man går från köket i en liten stuga i en underjordisk gång till Teaterns breda fönster där, när man installerat sig, det elektriska utsiktsskyddet sakta dras upp från glaset varigenom man fotograferar. Först anar man bara ett par ben men snart står natthägern där alldeles nära, på andra sidan, och som det ser ut blickar rakt mot mig. 
Flera andra gömslen prövar jag på. Till exempel denna för blåkråka där kråkparet flög och matade sina ungar i holken utanför.
Blåkråkan blickar ut från sin bohåla.
Den nedan är för minervauggla och härfågel. När jag var färdig för dagen och började göra mig i ordning för hemfärd så kom plötsligt ugglan fram alldeles framför mig på andra sidan glaset.
I skogen fanns flera skogsgömslen, så kallade "drinking stations" där fåglar i värmen kunde slå sig ner vid en upphöjd damm, där jag bakom det dolda glaset satt och knäppte av bild på bild. I det stora skogsgömslet var det särskilt intressant att fånga fåglarna, t.ex. koltrasten i eftermiddagens motljus.
Den större "Drinking station" med sitt dold fönster bakom dammen.
En koltrast tar sig ett bad i motljuset.
Minervaugglan damp ner rakt framför mig.
Gömsle för minervauggla och härfågel. För stunden bodde här bara ugglan.
Lite längre bort, kanske en halvtimme med bil, tog vi oss till två gömslen, ett på vardera sida om en större sandgrop i en hästhage. Här häckade en ganska stor grupp biätare. Från det ena gömslet kunde jag fota i motljus och från det andra i medljus.
Hästhagen med biätarkollonin.
Sisel är en europeisk jordlevande ekorre och här där jag fotade dem i Ungern är de en del i ett ”rewildering-project”. 
Sisel, Spermophilus citellus (europeisk jordekorre) 
För ett par år sedan räddades ett 40-tal individer från Budapest flygplats, där man inte kunde ha dem då de drog till sig rovfåglar. Året därpå ytterligare ett 100-tal och här på sin nya plats i södra Ungern har de trivts bra och snabbt förökat sig. I nationalparken och främst på Bence Mates marker strax utanför räknar man nu in närmare 1500 individer. För att fotografera dessa hade Bence förstås inrättat ett gömsle.

©  Jonas Falck