Jonas Falck
F O T O G R A F I
meny
Przewalskis häst
Jag reste till Spanien för att fotografera fåglar och blev särskilt glad i att se en häst. Przewalskis häst! Urhästen som till skillnad från andra vilda hästar aldrig blivit domesticerad av människan.
Klicka på bildspelet för att bläddra i egen takt och se i helskärmsläge.
Przewalskis häst
Przewalskis häst kom gående upp för berget.
Den sista vilda populationen av Przewalskis häst, denna urhäst, dog ut på 1960-talet och genom avelsprojekt från 31 individer har man sedan 1945 lyckats bevara denna häst i djurparker och för att åter introducera i det vilda. Ett litet steg i ett gigantiskt arbete att ställa till rätta.
Till vår förvåning och glädje kom en mindre gupp hästar upp för berget till oss. Och det var inte vilka hästar som helst.
Här har de samlats vid vattnet för att dricka. Då ser jag att framför i buskaget sitter en svarthalsad buskskvätta.
Det är en flock på tio individer av Przewalskis häst (Equus ferus przewalskii) som släppts ut på det iberiska höglandet i Spanien. Tio individer anses vara ett bra antal för att starta en ny population. Populationstillväxten är annars låg och man räknar med att tillföra fler individer i framtiden, inte minst för att säkerställa genetisk mångfald.
Den största europeiska populationen återfinns idag annars i ett reservat i södra Ukraina!
Det var härligt att få se denna lilla grupp vandra fritt upp för bergssluttningen här i Pyreneerna.
Landskapet väntas öppnas upp och risken minska för bränder genom att att hästarna äter lättantändliga växter. Hästarnas betande förväntas också gynna den biologiska mångfalden och därtill den lokala ekoturismen.
Under överinseende av Rewilding Spain har de här ett 5 700 hektar stort område till sitt förfogande och är den enda, fritt levande, populationen i västra Europa.
Att de var en social grupp som höll ihop och interagerade med varandra var tydligt. Efter besöket vid vattendammen ägnade de god tid tillsammans för att klia varandra och också sig själva mot de större stenarna i området.
På väg från dammen till de stora stenarna för att få klia sig ordentligt.
Hit kom de för att dricka och få i sig kalk och inte minst ägna tid åt att klia av de sista av vinterpälsen mot sina favoritstenar.
Skönt att klia sig mot stenen.
Przewalskis häst, även kallad Takhi, Mongolisk vildhäst eller Dzungarisk häst ansågs, då den officiellt "återupptäcktes" av den ryske generalen och forskningsresanden Nikolaj Przjevalskij på 1800-taletden vara en egen art, skild från dagens tamhästar. Den räknades länge som världens sista urhäst som aldrig domesticerats.
JESÚS DE FUENSANTA / ISTOCKPHOTO
Grottmålning från kalkstensgrottan Altamira i norra Spanien. Målningarna i Altamira är daterade till 15 000 till 12 000 f.Kr.
Przewalskis häst saknar lugg och den rättuppstående manen blir sällan längre än 20-30 cm.
Senare DNA-tester ifrågasätter detta då man sett släktskap med domestiserade hästar från Botaikulturen 3700 -3100 före kristus i nuvarande Kazakstan.
Flera institut håller den ännu för att vara den enda kvarvarande "äkta" vildhästen. En hotad underart till urhästen Equus ferus. Hästen vi ser på grottmålningar i till exempel sydvästra Europa. Detta då flera genetiska drag skiljer den från moderna tamhästar. Bland annat har den 33 kromosompar istället för de andras 32.