top of page
_63A9777Vinjet3FW.jpg

Madagaskar

LÄS OM RESMÅLET HÄR OCH TA DEL AV INFORMATIONEN OCH BILDSPELEN PÅ UNDERSIDORNA LÄNGST NER PÅ SIDAN

I november kom vi iväg på den sedan länge planerade fotoexpeditionen till Madagaskar. En resa via Wild Nature Photo Adventures, under ledning av Jan Pedersen.

Madagaskar - tänk på namnet en stund. Det klingar fortfarande exotiskt och vilt i mitt minne från barndomen. Ön med inte bara vanilj och kakao utan djungler och exotiska djur. Över 80 procent av alla växt- och djurarter på Madagaskar är endemiska. Det vill säga att de finns endast där. Men Madagaskar har på kort tid genomgått stora förändringar. Det är inte mycket kvar av de naturmiljöer jag förknippar med mitt minne från barndomen. Liksom i Sverige är skogen näst intill borta, kanske bara 10 procent återstår efter några årtiondens förvandling, där den växande befolkningen behöver mark för odling och ved till bränsle. Flera arter kan bara räddas genom områdesskydd och naturturism som kommer lokalbefolkningen till del. Se till exempel: Lemur concervation network. Under Covid-19 pandemin stängdes landet ner och naturturismen har ännu inte återhämtat sig.

Zandra poserar vid ett av baobabträden vid Baobaballén utanför Morondava på västkusten. 

De stora baobabträden med sin tjocka stam och förhållandevis mindre krona är fascinerande. På Madagaskar har vi sex endemiska arter och den största, den vi ser här vid den berömda baobaballén norr om Morondava, är Grandidier's bobab, Andansonia grandidieri.

IMG_0017Madagaskarkarta_RamLFW.jpg
IMG_0018Madakarta_delf_UtritadFW.jpg
Baubaballén fotograferad från sidan.

Kartan ger kanske ett hum om vilka vägar vi färdades mellan den 6:e och 20:e november 2023.

Baobaballén fotograferad från sidan.

Fuktigt och tropiskt på sina håll i öster och varmt och tort i väster. I Kirindy Forsest naturreservat, nordost om Morondava och Baobaballén på västkusten, möttes vi av en upp till 36 graders hetta inne i torrskogen.

Varmt, inte bara för oss utan även för djuren. Som här en fossa, en av de drömarter jag önskade få se. Madagaskars största landlevande rovdjur där arten, Cryptoprocta ferox idag utgör en egen familj. Fossan har ganska korta ben och en kropp som är 70-80 cm lång. Därtill kommer en lika lång svans som den använder sig av inte minst för att hålla balansen då den klättrar i träden. Den är nämligen en skicklig trädklättrare som kan vrida fotledan i flera riktningar och jagar gärna lemurer.

Fossan försöker svalka sig mot marken.

Fossa, Cryptoprocta ferox. Med relativt kraftiga tassar och käkar.

Den tidigare vegetationen som bundit marken är borta och till följd ses en förödande jorderosion.

En hel del tid åts upp av de långa transporterna men vi fick också se mycket av landsbygden. Centralt och i väster breder savann eller stäpp ut sig. Delar av detta har tidigare täckts med frodigare vegetation som bundit jorden. Nu när denna är borta ses på många håll en förödande jorderosion som följd. 

Landet drabbades hårt av orkanen Freddy i början av året, vilket följde på hungersnöden ett par år tidigare i söder, orsakad av klimatrelaterad torka.

De få vägarna på landsbygden där vi och all godstransport ska fram var knappast lagade och det som tidigare tagit 6 timmar tog nu 10 timmar att åka.

Även om gräset kan binda jorden så bränns det för att få nytt färskt till bete men jorderosionen förvärras ytterligare.

Finansiellt är Madagaskar ett av jordens fattigaste länder med en folkmängd på närmare 30 miljoner, fördelat på 18 officiella folkgrupper, på en ö lika stort som Sverige och Danmark tillsammans.

På höglandet i öster möter ett frodigare landskap med berg och bördiga dalar. De torra och kulturmässigt mer fastlands-afrikikanska i väster är här bytt mot historiska arv från öster.

Madagaskars olika folkgrupper är ättlingar till invandrare från såväl den afrikanska kontinenten som det nuvarande Indonesien och arabländerna. Ön har varit bebodd relativt kort tid och man tror de första bofasta kom hit för mellan 1500 och 1800 år sedan. Man kan fantisera om hur det såg ut då. Landet som genomgått otaliga stridigheter med franskt inflytande ända sedan 1600-talet. År 1960 blev man fri från den franska kolonialmakten, som officiellt koloniserat landet sedan 1895.

Här i dalgångarna odlas företrädesvis ris. Stapelföda hos Merina-folket som har ett mer indonesiskt utseende. Merina dominerar höglandet, där också huvudstaden Antananarivo, eller som den ofta kallas Tana, ligger.

De bördiga dalgångarna på höglandet där man främst odlar ris.

Det är männen som bearbetar jorden, kvinnorna som sätter plantorna och man skördar sedan tillsammans. 

En plätt kan tillhöra en familj men man går i regel samman fler familjer i själva arbetet där männen bearbetar jorden, ofta med hjälp av oxar, medan kvinnorna planterar och man skördar sedan tillsammans.

Ofta såg man glada barn upptagna av inte bara arbete utan också lek. Här i utkanten av en by på väg österut tillbaka till Antsirabé.

Jan roar med sin drönare. En härlig bild på Jans engagemang för barnen och kärleken till Madagaskar.

Främst handlade det till syvende och sist om att ta del av och fotografera Madagaskars unika fauna. Inte minst lemurer. Ordet lemur kommer från latinets lemures som ungefär betyder "de dödas andar" och sägs ha fått sitt namn på grund av sina stirrande, spöklika ögon. Vi besökte nationalparker som Ramonafana och Andasibe-Mantadia. Men också det privata reservatet Kirindy Forest. Därtill ett par mindre privata reservat, dit man fört lemurer som annars hotats av jakt, som Vakona och Palmarium (Akanin'ny nofy).

Indri, den största lemuren. Många fler bilder hittar du i bildspelet på undersidan om lemurer. 

Många magiska upplevelser, som denna där en familjegrupp av Indri, lemuren med det starkaste lätet, väcker mig med sin sång - Här är vi, här är vår skog, här är vår plats……

Den största lemuren av dem alla Indri, Indri indri utmärker sig med sin mycket korta svans. Mindre än 10 cm och sin starka "sång". Något en familjegrupp högljutt uttrycker för att tala om gruppens närvaro och stärka sina band. Klicka på filmen och ta del av deras sång.

Arbetet med att kartlägga den biologiska mångfalden på Madagaskar pågår kontinuerligt och nya arter upptäcks och indelningar ändras.

Nationalparken Ranomafana bildades 1991 efter upptäckten av Golden bamboo lemur, Hapalemur aureus. En lemur som identifierats som ny art så sent som 1987. Den lever nästan enbart på den inhemska jättebambun, där den äter nya blad och skott som är proteinrika men också innehåller cyanid. Lemuren är anpassad och klarar 10-50 gånger högre dos än andra däggdjur utan att ta skada. Det uppskattas finnas endast omkring 600 individer, alla i sydöstra Madagaskar och de flesta i Ranomafana.

Greater bamboo lemur med sina karaktäristiska vita örontofsar.

Ett unikt mötet mellan Greater och Golden bamboo lemur där de putsar varandra. Den som tittar fram till höger är en Golden bamboo lemur med sina gyllene kinder. Och till vänster Greater bamboo lemur med sina karaktäristiska vita örontofsar.

Greater bamboo lemur är liksom Golden sällsynt och hotad. Den räknas i ungefär lika många individer som Golden men är spridd över ett något större område. I Ranomafana beräknades nyligen endast två individer finnas kvar. Men genom ett samarbetsprojekt kunde 11 individer tidigare i år flyttas från Ivato, där de jagas, till Ranomafana. Ett projekt stöttat av universitetet i Stony Brook, Long Island. "Räddningsteamet" fick, på grund av de dåliga vägarna som förstörts av orkanen Freddy, gå över floder och lerig mark i sex timmar för att komma fram till området där djuren befann sig.

Flera kvällar var vi ute och lyste med ficklampa för att fotografera "nattlivet". Nedan ett par exempel: Madagaskar tree boa och en sovandes Perent chameleon. Se fler bilder i bildspelen på undersidorna.

Madagascar tree boa, Sanzinia madagascariensis. Andasibe-Mantadia.

Perinet chameleon (Calumma gastrotaenia), även känd som Malagasy side-striped chameleon.
 

Bilderna från Madagaskar har jag delat upp i bildspel på olika undersidor

VÄLJ BILDSPEL BLAND UNDERGRUPPERNA HÄR

bottom of page