Jonas Falck
F O T O G R A F I
meny
LÄS OM RESMÅLET HÄR ELLER TA DEL AV BILDSPELEN BLAND UNDERSIDORNA LÄNGST NER PÅ SIDAN
S v a l b a r d
I september avskärmade jag mig från den digitala världen och gav mig ut med M/S Origo för en expedition runt Svalbard
Svalbard som ungefär betyder de kalla kusternas ö utgör en norsk ögrupp i Arktis, långt norr om det norska fastlandet. Den största ön är Spetsbergen och har fått sitt namn efter de dramatiska berg i öns norra halva. Havet på den västra sidan av Spetsbergen är varmare då klimatet där påverkas av en gren av golfströmmen. Något som här gynnat gruvnäringen som främst handlat om kol.
Mitt på Spetsbergen löper i väster den stora Isfjorden in och i fjordens södra del Adventfjoren som leder in till den norska huvudbyn Longyerbyen, varifrån vår expedition utgick och återvände till.
Här kommer M/S Origo in genom Adventfjorden till Longyerbyen kvällen före vår avfärd. M/S Origo byggdes 1955 på Finnboda varv i Sverige, för Svenska Sjöfartsverkets räkning.Som isförstärkt lotsfartyg och fyrvaktsfartyg, tjänstgjorde hon troget för Svenska Sjöfartsverket fram till 1983, då hon såldes och chartrades ut som skolfartyg.
Kartan ger kanske ett hum om hur vi färdades mellan den 14:e och 22:a september.
Isbjörnar och valrossar i all ära. Men det var scenerierna och vyerna som var mest storslaget i detta vårt så vackra men känsliga Arktis. De tidiga snövädren hade målat landskapet på många håll i en fantastiskt vacker skrud. Här färdas vi i Billefjorden innanför Isfjorden på väg mot glaciären Nordensköldbreen.
Rent bildmässigt hade vi tur att det bara veckan innan hade börjat bli kallare och bergen blivit klädda i en vackert pudrad skrud. Det var särskilt vitt i de norra delarna.
Det var alltid en avvägning vart vi skulle föra M/S Origo och hur länge man skulle stanna på vissa punkter för att i hög grad få ta del av den vilda faunan.
Totalt såg vi sju olika isbjörnar. Här en vuxen hona som vi såg tillsammans med hennes stora unge på kanske två och ett halvt år. Fler björnbilder hittar du på undersidan för isbjörnar.
Mycket av fågellivet hade, så här pass sent på "fågelsäsongen" lämnat ögruppen och begett sig ut till havs eller långt söderut.
Av valross fann vi flera kolonier med hanar, som gärna ligger och vilar större delen av dagen. Ibland behöver de dock mäta sig mot varandra. Honorna är mer spridda och på annat håll så här års.
Allt detta och mer där till kan du ta del av genom de undersidor med bildspel jag länkar till längst ner på sidan.
Med blåset, den stora ryggfenan och de följande fåglarna förstod jag att jag med kikaren upptäckt något helt annat därute - späckhuggare!
Ismås, Pagophila eburnea.
Vi hade stor utdelning med bland annat flera isbjörnar, valrosskolonier och andra sälar. Även polarrävar, flera valarter och delfiner.
Enstaka alkor och ett mindre antal gäss och ejdrar syntes och det var fortsatt relativt gott om vittrut, tretåig mås, stormfågel och kustlabb. Ännu flög även skärsnäppor och silvertärnor. Så den fantastiskt vackra ismåsen, ren som en ängel.
Du ser väl isbjörnen mitt i bilden? Det finns ingen skog på Svalbard så de drivande stockarna kommer främst från Ryssland och ligger här tillsammans med en mängd plastskräp som flutit med havet. Jag befarade få se betydligt fler stränder som denna, men tack och lov var detta ett undantag. Arktis, här Svalbard, är en känslig miljö i förändring och det pågår en politisk debatt om att minska turism och tillgänglighet.
Glaciären kalvar. En naturlig process då glaciären långsamt rör sig som en frusen flod. Men glaciärenas minskning i storlek över modern tid är tydlig och betydande. Här på bilden ses kanten på Bråsvellbreen - världens tredje största glaciär.
Vi begav oss till en rad olika glaciärer. Liksom stötte på drivis på många håll långtifrån glaciärerna. Ibland satt på dessa en grupp med tretåig mås eller vittrut.
Glaciärerna, ofta flera hundra meter djupa, är känsliga för klimatförändringar och har minskat i storlek betydligt på kort tid. Dels till följd av att vi i början av förra århundradet lämnade en kyligare period bakom oss, dels av de förstärkta klimatförändringarna orsakade av oss människors utsläpp av växthusgaser.
Bland glaciärerna var särskilt miljön kring Negribreen fantastiskt vacker. Gå gärna in på länken nedan till undersidan för Svalbards landskap och ta del av bilder därifrån.
Drivis framför glaciären Negribreen, uppkallad efter den italienske geografen Chrostoforo Negri. Isbergets fantastiska färger kommer av att luften pressats ur den gamla isen, vilket påverkar ljusets brytning.
Den avslutande dagen färdas vi från Billefjorden, över Isfjorden och in i Adventfjorden tillbaka till Longyerbyen. På vägen möts vi inte bara av en eftermiddagssol som skingrat dagens tidigare snöbyar utan även av de vackra bergen och fantastiskt nog också av en stor grupp vitnosdelfiner.
Landskapet var även den avslutande dagen bedårande. Här i eftermiddagssolen med en vitnosdelfin i förgrunden.
Bilderna från Svalbard harjag delat upp i bildspel på olika undersidor.
VÄLJ BILDSPEL BLAND UNDERGRUPPERNA HÄR
