top of page
IMG_0391Redigerad5VinjettFW.jpg

Rovfåglar

Anseriformes

Lite förenklat kan man  tala om änder, svanar och gäss som tre familjer inom ordningen andfåglar och vilka jag visar bilder på här.

Klicka på bildspelet, bläddra i egen takt och se i helskärmsläge.

Ta gärna också del av berättelsen och de utvalda bilderna nedan.

_Z2A4508RedigeradGråVinjettFW.jpg

Klicka på den flygande svanen om du vill se bilder från "svansjön" Tysslingen.

_76A1532RedigeradFW.jpg

Andfåglar

Gräsanden, Anas platyrhynchos, är en typisk och vanligt förekommande, vacker simand. Bland simänderna kallas ibland hanen för anddrake.

Svanarna tillhör våra största fåglar och de två arter vi har häckandes i Sverige är sångsvan, Cygnus Cygnus och knölsvan, Cygnus olor. På flytt i början av april och slutet av oktober finns möjlighet i framför allt sydöstra Sverige att få se en tredje art, nämligen mindre sångsvan. Den hade jag lyckan att få se på Öland redan 1980.

Annars har ju idag sångsvanen blivit en vanlig syn, inte minst under flytten, då den gärna rastar på fälten längs vägarna.

Nu finner vi den häckandes i hela vårat avlånga land medan den i min ungdom inte alls var lika vanlig och då främst knuten till Norrland.

Rastanden sångsvan i motljus på fältet vid Hammarskog, Uppland.

Gräsandspar vid Hjälstaviken, Uppland.

En stilig fågel med sina rena kontraster i gult, svart och vitt.

För att fortsätta på spåret nominatart bland dessa familjer så blir det för de "bruna gässen" grågåsen Anser anser.

Grågåsen har kommit igen och ökat kraftigt i antal från att under delar av 1900-talet varit mer sällsynt. Kanske den trängdes undan av kanadagådsen, Branta canadensis.

En grågås i Skåne bland rödblära och gullviva.

Kanadagåsen som introducerades från Nordamerika tidigt, inte minst för att jagas, fick under 1900-talet en större spridning i Europa, främst i England och Sverige.

Praktejder i Båtsfjord, Varanger.

En något mindre arktisk ejderfågel är alförrädare som på engelska heter Steller's eider. Första gången jag såg den var i början av april vid Ölands södra udde för många år sedan. En arktisk and som inte häckar i Sverige men som kan ses sparsamt från januari till april i just sydöstra kustlandskapet.

Bland änder skiljer man på simänder och dykänder. Ejdrar tillhör de större och tyngre dykänderna. Arktiska änder som praktejder, Somateria spectabilis och alförrädare, Polysticta stelleri är spännande och mycket vackra ejderfåglar som jag här fotograferat uppe i Nordnorge. Praktejdern är verkligen magnifik där äldre drakar i praktdräkt utvecklar en varmgul knöl vid näbbroten.

Kanadagäss vid Ekebysjön.

Det här med fågelnamn på olika språk är inte helt lätt och inte alltid logiskt. Det lite märkliga svenska namnet alförrädare sägs komma av att den anlände svenska vatten kort före alfågeln. Alfågeln var i sin tur en viktig fångstfågel som på engelska är benämnd Long-tailed duck. Något som inte ska förväxlas med stjärtand, vilket är en helt annan and.

I bildspelet högst upp på denna sida hittar du många fler andfåglar än de jag visar här.

Alförrädare i flykt, Båtsfjord, Varanger.

Namnet alfågel är onomatopoetiskt (ljudhärmande) och kommer sig av fågelns läte, som inledningsvis möjligen kan beskrivas i stil med "a-a-l...". Den mörka sommardräkten och den ljusa vinterdräkten är vitt skilda och mycket vackra. Särskilt den ljusa vinterdräkten.

Praktejder i flykt, Båtsfjord, Varanger.

Att från båten fotografera dessa änder i flykt, med lite längre slutartid för att fånga känslan av den snabba rörelsen, var en rolig utmaning.

Den vackra alfågeln, hane i vingterdräkt, Båtsfjord, Varanger.

©  Jonas Falck

bottom of page