top of page
_B6A5058RedigeradSVVinjett4.jpg

Storkfåglar

Numera begränsas ordningen till endast familjen storkar, Ciconiidae.

Taxonomin inom ordningen storkfåglar, Ciconiiformes, har som för så många andra fågelordningar varit föremål för mycket diskussion.

Ett begränsat antal arter visar jag bild på här i bildspelet. En del bättre några äldre mer som "bildbevis".

Vår egna vita stork

Efter långa tider av krig rådde i Sverige under tidigt 1800-tal fred. Invånarna hade vaccinerats mot de dödliga smittkopporna och den  billiga potatisen odlades nu mer utbrett.

Sammantaget ledde detta till att befolkningen växte kraftigt och behovet av mer odlingsmark blev stort. Torrläggandet av utmarker skulle ge mer och bättre sådan. Att leda bort vattnet hoppades man samtidigt skulle göra slut på den skadliga frosten.

Efter en trög start blev det under 1800-talet en hel nations angelägenhet att utdika, tömma sjöar och leda bort vatten. Statliga lån gavs och tusentals sjöar sänktes fram till mitten av 1900-talet.

Flera våtmarksarter trängdes tillbaka och de myllrande våtmarkerna försvann. Det gäller flera fågelarter, grodarter och växter. I Skåne räknar man med att mellan 80 och 90 procent av alla blöta och fuktiga ängar dikats ut, vilket bland annat lett till att storken haft mycket svårt att klara sig kvar i Sverige.

 

På senare tid har fokus varit på att återställa sjöar och lindra effekterna av de tidigare genomförda sjösänkningarna.

Förhoppningarna om den biologiska mångfalden har dock kommit på skam när man summerat länders insatser och konstaterat att antalet arter minskar i en takt som aldrig tidigare skådats under människans tid på planeten.

EU och medlemsländerna är nu fast beslutna om att den biologiska mångfalden ska vara på väg att återhämta sig senast 2030. EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 är en hörnsten i EU:s naturskydd och utgör en viktig del av den europeiska gröna given.

Fritt häckande storkar i Skåne 2022.

År 2022 lade EU-kommissionen fram ett förslag till en förordning om restaurering av natur. Ett förslag så som det utformats kritiserats, inte minst av den svensk regeringen. Efter viss omarbetning antogs denna av EU-rådet och EU-parlamentet i 2023. Den svenska regeringen motsatte sig även det omarbetade förslaget och ännu kvarstår att komma överens i förhandlingar EU:s institutioner emellan. 

Storkprojektet

I maj 2022 var jag i Skåne för att fotografera grodor och då jag hade lite tid över sökte jag mig till Fulltofta i hopp om att i trakterna finna den svarthalsade doppingen. Som lite av en slump åker jag då rakt in i det skånska storkprojekt. Visst hade jag hört talas om det tidigare men inte riktigt tagit del av det på senare tid.

Informationsskylten vid Fulltofta storkhägn.

De första vita storkarna invandrade troligen till Skåne på 1400-talet. Därefter ökade antalet fram till 1800-talet. Den omfattande utdikningen som jag talat om ovan blev sedan början till slutet för storken. Betesmarker odlades upp eller planterades med skog och det sista storkparet i Sverige häckade i mitten av 1950-talet.

För att få tillbaka storken startades i Skåne ett storkproejkt 1989 med målet att åter få en vild storkstam. Det första hägnet i Skåne uppfördes på Karups Nygård inte långt från den sista häckningen. Därefter har flera hägn uppförts och även lagts ner.

Målet gällde även att de vilda storkarna skulle flytta på hösten för att återvända för att häcka i Skåne. Men storkarna som föddes upp tycktes inte vilja flytta. Det var först 2011 som det plötsligt hände. Storkarna sträckte ut och begav sig i gemensam tropp ut mot öppet hav. De tycktes nu vara tillräckligt många för att våga bege sig av på denna långa färd.

För projektet går det idag ganska bra. Andelen storkar i hägn har minskat medan de frihäckande storkparen stadigt ökar. År 2021 rörde det sig om runt 80 par som lever i det fria, samtidigt som allt fler både flyttar och återvänder för att häcka.

Läs mer om projektet på www.storkprojektet.se

Storkhägn i Skåne.

Även om våtmarkerna gradvis har börjat återskapas, utgör de fortfarande bara en bråkdel av vad som varit. Här stötte jag på en vit stork i den blöta beteshagen.

Texten här ovan handlar om vit stork, Ciconia ciconia. Svart stork, Ciconia nigra, har vi även haft häckandes i Sverige.

Den är mer knuten till våtmarker ihop med skog och häckade sparsamt i södra och mellersta Sverige. Liksom vit stork så minskade antalet häckningar från mitten av 1800-talet och den häckade endast sporadiskt i Sverige under 1900-talets första hälft.

Flera bilder på svart stork ser du i bildspelet nedan.

_I4A3377Redigerad2Skuren2_3FW.jpg

Svart stork, Ciconia nigra.

SE FLER STORKBILDER GENOM BILDSPELET NEDAN

Du kan pausa bildspelet genom att klicka på bilden och bläddra i egen takt

Du kan pausa bildspelet genom att klicka på en bild, svep sedan åt sidan i egen takt

bottom of page